På många förskolor används traditionell långinskolning som ofta tar ungefär två veckor. I denna modell, som också finns i många varianter, börjar man vanligtvis med korta pass och ökar sedan tiden gradvis. Man provar ganska snabbt att äta lunch och kanske vila.
Initialt är föräldern med och är ofta aktiv precis som i föräldraaktiv inskolning. Men successivt drar föräldern sig sedan undan efter hand som barnet lär känna miljön och pedagogen som ansvarar för inskolningen. Föräldern sätter sig kanske först lite avskilt i ett annat rum, fortfarande tillgänglig, för att senare prova på att lämna förskolan en stund.
Hur snabbt eller långsamt man går framåt bör ur ett psykologiskt perspektiv bestämmas i samråd med föräldrarna med hänsyn till barnet och dess reaktioner. Ibland går man varsamt fram under vad som kan kännas som en lång tid, och ändå kan föräldern inte lämna barnet. Det kan då vara dags att prova trots att barnet visar att det inte vill, och så får pedagogen ringa efter föräldern om barnet inte kan lugnas. Här är dialogen och kommunikationen mellan pedagog och förälder avgörande. Ett annat scenario är att både förälder och pedagog har en förväntan om att inskolningen måste ta två veckor, och så visar det sig att barnet är nyfiket, på hugget och snabbt finner sig väl till rätta i den nya miljön. Då kan inskolningen avslutas, även om någon dag extra aldrig brukar vara fel.
Inskolning
